Att vara mamma eller terapeut?

Hade idag ett samtal med en psykoterapeut angående en patient. Kontentan av samtalet var att finna en lösning på patientens behov av fortsatt psykoterapi och att nuvarande lösning inte längre var ekonomiskt möjlig. Jag föreslog bl.a. ett byte av behandlare. Nuvarande terapeut undrade då om jag på samma sätt skulle kunna tänka mig att ett barn skulle byta mamma. Denna liknelse gjorde mig både förvånad och bekymrad. Mitt svar blev att jag definitivt inte anser att en professionell behandlare bör jämställas med en förälder. Vi lyckades nog inte enas i denna fråga. Sjukvård, om än i form av psykoterapi, är för mig inte en ersättning för det privata. Om man som behandlare ser sin roll som jämförbar med en mammas så bör man nog fundera över vems behov man tror sig tillfredsställa?

Ledarskapsdag

Idag tillbringar jag och ett hundratal andra chefer inom Västragötalandsregionen på stadsteatern i Skövde. Regiondirektör Johan Assarsson med flera samlar oss för att tala om bemötande, ledarskap och andra aktuella teman. Vi chefer lyssnar och lär, men utmaningen ligger i att omsätta allt klokt vi tänkt till observerbar handling. Samma utmaning som vi alla har hela tiden. Tankar syns inte.

Sektorsråd i Falköping

Sitter på ett av alla återkommande möten - sektorsråd. Det är samtliga verksamhetschefer + ett par chefsöverläkare inom psykiatrin i Västragötalandsregionen som på regionstyrelsens uppdrag träffas och dryftar allehanda frågor. Ofta mycket givande sittningar framförallt då man får information om hur andra kloka personer löst problem man grubblar över. Förhoppningsvis kan även vi från vårt håll bidra till den gemensamma kunskapsbanken. Hoppas jag. Ser senare fram emot god fredagmiddag och avkoppling.

Vecka 44

Ok, så var man på kontoret igen. Kort redogörelse för kommande veckan:

• Möte med enhetschefer och chefsöverläkare
• Medarbetarsamtal x 2
• Patientsamtal
• Visionsgrupp
• Samverkansgrupp - Psykiatri Skaraborg
• Områdesledning
• Sektorsrådsmöte
• Och som vanligt en hel massa telefon, e-post, oplanerade besök och annat

Neropsykologiska utredningar

Dagens produktion från min sida har handlat mest om e-post och internkuvert. Administration med andra ord, och en inte alltid så stimulerande del av arbetet. Har dock hunnit byta några ord med såväl under- som överordnade vilket givit mersmak.

Skickade en kallelse till ett möte där jag skall träffa en grupp psykologer från verksamheten och diskutera utredningar. Fler och fler patienter kommer till oss med önskan om neuropsykologisk utredning. Vi står inför att lägga mer tid på detta - vilket som konsekvens innebär mindr tid för annat. Prioriteringar är alltid nödvändiga, och sällan enkla. Vad skall vi plocka bort? Många upplever att det är mycket administration och möten med tveksam betydelse. Detta stämmer troligtvis och gäller även min egen vardag. Ett ständigt moment 22: vi måste ha mer tid för "Den viktiga uppgften" och för att skapa denna tid måste vi sätta av tid för att planera och prioritera vilket åtminstone för stunden ger ännu mindre tid för "Den viktiga uppgiften". Omöjlig ekvation? Nej, inte alls - men en rejäl utmaning som kräver både is i magen och snabba beslut. Rätt kul jobb detta faktiskt!

Katrin Zytomierska

Som tjänsteman i en offentlig förvaltning kanske man måste tänka noga innan man ger uttryck för sina åsikter i en blog eller på annat sätt? Å andra sidan kommer troligvis inte mina ord att läsas av särskilt många - om någon. Men ett visst mått av återhållsamhet är nog klokt även om det blir tråkigare då. Formellt. Korrekt. Och ingen blir arg eller ledsen.

Arga och ledsna människor stöter jag dock ofta på i min vardag. Medarbetare, patienter, anhöriga, chefer, politiker m.fl. Alla har förväntningar och alla har behov. Ibland outtalade, men då och då tydligt och kraftfullt ventilerade. Varför görs inget!? Jag vet ju hur det ska vara! Ni har fel! Det tar för lång tid! Alla har naturligtvis helt rätt. Mycket tar lång tid och en del blir helt fel. Alla kommer inte att bli nöjda och alla kommer inte att bli hörda och sedda. Livet är nog ganska orättvist, om man väljer att se det så.

Kväll...

Lägger in en bild på vår vackra administrationsbyggnad. Skönhet ligger i betraktarens öga!

Redigera profil...

Jaha, det blev svårt direkt detta med blogg och allt. Nåt ska det ju t.ex. stå i profilen så att det framgår åtminstone något om mig och vad jag gör. Körde fast vid val av "bransch". Hittade inte "hälso- och sjukvård" som jag brukar ange. Vad väljer man då när man jobbar inom psykiatri? Valde nu till en början det trista och obehagliga ordet "myndighet". Klingar inte helt rätt. Ändra till "rådgivning"? Nä, det blir fel det med. Fast ändå ganska nära en beskrivning av vad jag som chef ägnar mina dagar åt. Och vad medarbetare i psykiatrin också gör i sin vardag. Men internt anses det nog lite tunt att skriva "rådgivning" - vi pratar mer om behandling och vård. Jag får väl ändra i profilen vad det lider. Kanske marginellt intressant för de flesta och mest en reflektion från min sida.

22 oktober 2008!

Vid fyratiden funderar jag på vad som blev gjort och vilken betydelse det kan ha haft. Mycket gjort räknat i tankar men mindre i synliga resultat. Tålamod. Långsiktighet. Jodå, det blir nog bra det här så småningom.